Symptomjakt!

I och med detta som pågår i detta nu, alla tankar om barn osv, så har jag börjat läsa en hel del på Familjeliv. Läser gärna om andras plussande, symptomletande och allmänna känslor. Men en sak som slår mig, vad extremt nojjiga vissa är. "Hej, jag har ont i lilltån, är jag gravid?" Och frågar det rakt ut i ett forum, utan någon som helst bakgrundsfakta eller liknande. Det verkar som att en del hajar till vid minsta lilla grej, och vill så innerligt ha barn (och ett plus) så att de blir helt övertygade om att det faktiskt är nåt på g. En del andra skriver: "Jag har molande värk, ömma bröst, pinkar ofta, ostabil känslomässigt etc". Då kanske det är mer lagom att ställa frågan.

Men, har man längtar och väntat och hoppas på att det ska hända, kanske är inne på sjunde försöket kan jag i min vildaste fantasi förstå att man tokletar symptom. Har även läst att många tester sig väldigt tidigt, många dagar före BIM. Dock får en del ett pluss på det, men många testar negativt.

Jag har inte haft något som helst symptom. BIM om sju dagar. Ena dagen har jag haft yrsel, andra lite huvudvärk. Inga ömma bröst och känslorna går upp och ner mest hela tiden, året om. Idag har jag dock haft ont i tandköttet i princip hela munnen. För skojs skull (!!) googlade jag på "tandkött graviditet" och som jag misstänkte, även det är ett symptom.

"När man är gravid har man ett stort hormonpåslag som påverkar munslemhinnan. 

Den blir extra mottaglig för inflammationer och man kan få ömmande tandkött."

Ska genast springa och öppna ett av testerna!!! Nej, skoja bara. Jag väntar först och främst till nästa söndag. Kommer inte min mens då kanske jag kollar dagen efter. 

Jag känner mig väldigt ogravid. Tok-ogravid. Så lite gravid som man bara kan känna sig. Sen då appropå variation, en del har inte ens så mycket som huvudvärk förrän vecka 28.