En kottling?

Nu har jag berättat om den roliga nyheten i min vanliga blogg. Kommer inte skriva något mer här utan lämnar en länk och ett tack för den här tiden! HejsaPetronella

Det är en helt vanlig måndag och jag befinner mig i vecka 16. Andreas jobbar, Nisse sover och jag funderar på vad jag ska ägna mig åt. Lite plugg kanske? Eller inte?! Sätter jag mig i soffan kommer jag somna inom tio minuter så det känns inte som ett alternativ. Funderar också över hur jag ska göra med den här bloggen. Har inte avslöjat något på min riktiga blogg än och den här känns tråkig och oinspirerande. Det blir så otroligt opersonligt när man ska låtsas vara anonym, och det om nåt är trist. Opersonliga bloggar som handlar om en person.

Det bor någon där inne! På riktigt! Nu har jag precis lyssnar på hjärtslagen och räknat dem till 156 slag/minut. Köpte en doppler på Teknikmagasinet idag. Det fanns inga kvar i Skövde men vid Arkaden i Göteborg fanns det en kvar! Den är numera i mina ägor och funkar finfint! Jo, jag blev helt plötsligt lite mer "all over the place"..

Lördag idag. Jag har mysmorgon framför tv:n. Nisse har mysmorgon på en filt på golvet. Min stora älskling ligger och sover (han är nattarbetare) och Greger (katt) sover också. Helgens planer är att ta det lugnt, plugga och få lite vettigt gjort hemma. I våras renoverade vi köket och det är fortfarande en del kvar, bland annat en anslutande hall som ska täcktapetseras, tapetseras och få panelen målad. Vi har ett par projekt som också helst ska hända före mars. En ny säng är beställd och jag har bestämt mig för att göra om i sovrummet i samband med sängbytet. Eventuellt ska vi lägga en liten del av pengarna från den nertagna skogen på en ny soffa och där finns även planen med en fondvägg. Det som saknas är tid. Skolan tar upp mycket tid nu och sånt här hemmapulande tar ju alltid tre gånger så lång tid som beräknat.

"Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13." Det här är en bra dag med andra ord. Visserligen har min oro varit i princip obefintlig men ändå. Det börjar hända saker. Över 30 % av graviditeten är över. Det är 195 dagar kvar och jag är i graviditetsmånad 4. Det innebär att 85 dagar redan har passerat! Undra hur fel jag har egentligen? Om jag blir flyttat fram eller bak vid ultraljudet. Om cirkus fem veckor får jag veta!

Jag har konstaterat att jag kan numera skåda en bula på magen. Enligt boken "Vi ska ha barn" ska man i vecka tretton kunna se en tydlig utbuktning på magen. Hur kan de ens med att formulera sig så? Det är inte något generellt med vecka tretton att man då ska kunna börja se bebismagen. Något jag lärde mig tidigt i min graviditet är att alla är olika. En del har knappt någon mage i vecka tjugo!! Så vaddå vecka tretton? På tisdag till veckan är det dags för inskrivning! Då bokar vi även tid för ultraljud nångång om cirka 5 veckor. Sen två veckor efter det är jag redan halvvägs!!

Hej och hå var det gå! Gravidappen säger att 27,2 % är avklarade och det är snart en hel tredjedel! 203 dagar kvar till BF. Något säger mig att det här kommer gå jättesnabbt. Något som definitivt bidrar är skolan. Det är mycket att göra och kommer så vara i flera veckor till. Och visst, lugn och ro är aldrig fel men det är roligt när det händer saker och tiden går fort. Snart är det oktober. Sen i november börjar julkänslorna komma krypandes (kanske!) så är det massa pyssel och stök med det. Och så fort det slagit över till 2013 är det bara 13 veckor kvar. Alltså nästan lika lite som jag redan avverkat. Just nu sitter jag och småfryser. Ska försöka göra lite skolarbete nu och sen mysa med en mysig tax innan det är dags för sängen.

Jag drömde så härligt inatt! Det var dags för förlossning och jag fick såna otroligt häftiga känslor i kroppen. Det minnet ska jag spara och försöka komma ihåg när det väl är dags. Det finns lite andra saker jag drömt angående hur saker och ting kommer att kännas och det ska bli spännande att se om det stämmer överens med verkligheten. Alltså min mage på morgonen!!! Det är en liten bula som verkligen syns när jag ligger ner. Imorse var det så mysigt att känna men det GÅR BARA INTE länge än några minuter innan jag måste springa till toaletten. Myspys!! Två dagar kvar till v.12!!

Hur ska jag göra? Jag har en annan blogg, en offentlig som är länkad från min Facebook-sida. Där står det om vardagsgrejer, höst (eller vilken årstid det nu råkar vara), emellanåt något pysselprojekt, roliga saker, tråkiga saker och så vidare. Den här bloggen var tänkt som ett ställe där tankar och ord kunde flöda fritt under den här resans gång. Frågan är, ska jag hålla igång båda? Eller flytta över den här till min ordinarie? Byta bort den andra? (ÄR BRA LESS PÅ BLOGG.SE!!!) Om några veckor är det ingen hemlighet längre då det kommer vara uppenbart vad som är på gång. Några små saker som avslöjar vem jag är: Jag bor i ett litet rött hus ett par mil utanför Skövde.. .. men jag kommer inte härifrån från början. 100 mil norrut för att vara exakt! Vår hund heter Nils- Ulrik men kallas för Nisse Pluggar på HiS Så är det!

Min übersmidiga älskling har nu berättar för sin syster. "Ja, nu får hon ju inte dricka nåt". Det var hans sätt att berätta det. Väldigt odramatiskt och ospännande. Men nu vet hon i alla fall. Nästa helg är det kräftskiva (min livs första seriösa kräftskiva) och det blir givetvis nyktert. Jag har fått äran att fixa tipspromenad och funderar på att verkligen gå all in för att hitta roliga frågor, inte bara "hur högt är Kebnekaise?". Det är veckans assignement förutom skolarbetet. Nu har jag en otålig tax här som vill ut och vädra de korta benen lite. Hej & då!

Ja gissa vad det här inlägget ska handla om? Trötthet. Idag är jag helt slut på. Har sovit två timmar i soffan nu på förmiddagen och det är så avigt. När ett trötthetsanfall kommer är det nästan oundvikligt att inte sova. Men efter en tupplur är jag inte piggare. Det är i alla fall skönt att det är en mjuk start med skolan. Två lektioner igår och en imorgon. Lagom. Så idag kan jag sova bäst jag vill utan att det stör. Ett tips för alla IPad-ägare, Hello Baby! Man kan se ett foster i naturlig storlek vecka för vecka, höra hjärtljud och läsa en hel del.

Redan vecka tio! Det känns som att några symptom lagt sig lite faktiskt, även om det fortfarande känns. Nog om det, nu har vi äntligen berättat för min mamma. Vi gjorde som så att vi köpte en liten leksaksigelkott på IKEA som hon fick i "present", med motivering: "En sån är är bra att ha hemma." Hon förstod såklart inte först vad tanken var, men efter någon upprepning och ett bekräftande: "när det kommer någon liten människa och vill leka" så trillade poletten ner. Mamma är jätteglad och det känns så skönt att hon också vet nu. Sedan dess har vi berättat för pappa och även mormor. Nästa gång jag träffar dem kommer mest troligen vara runt jul, och de personerna kände jag att jag absolut vill berätta för mellan fyra ögon. Inte på telefon eller liknande. Om ett halvår kommer jag vara stor som ett hus! Det känns så oändligt långt bort just nu. Det börjar synas litegrann, och jag längtar tills jag har en ordentlig gravidmage. Men hursom, jag tror det kommer...

Åh vad muppigt att tidszonen är inställd på - 1202553h! Det stämmer inte någonstans! Inlägget jag skrev imorse publicerades "onsdag den 15:e augusti". Nu stämmer det lite bättre i alla fall. Dagens funderingar handlar om doppler, ork och andras helveten. Med en doppler kan man då lyssna på hjärtljuden från det som bor i magen. Finns att köpa på Teknikmagasinet för 379 kr och bör inte användas före vecka 12. Problemet är att om man inte kan hantera en sån här sak är den nog mer till besvär. "OJOJ, jag hör ingenting nu!!! Det borde höras! Det MÅSTE vara nåt fel!!". Etc. Jag tänker mig att jag skulle ta fram apparaten nån gång i veckan, lyssna och mysa lite. Appropå ork. Jag är sjuk och har varit det hela veckan. Har varit sjukanmäld och mestadels av tiden har spenderats i liggande ställning. Det är segt. Hoppas på att bli frisk snart. I övermorgon åker vi på semester och det är ingen större hit att vara sjukling då. En tjej på jobbet har råkat ut för ett missfal...

Strax över en femtedel av graviditeten är avklarad. Det är 223 dagar kvar till bf eller 31 veckor. Det låter så lite! Det syns ju knappt något än! Var hos mvc i tisdags och fick lite allmän information. Bland annat så kan vi välja på att göra ultraljudet antingen i Skövde eller Lidköping. I Skövde VÄGRAR de berätta könet (om det syns) medans man i Lidköping har en chans att få veta det. Jag hade väl inte tänkt betala massa pengar för att få veta det (många åker till Göteborg) men varför inte? Jag kan se både för- och nackdelar med att ta reda på könet. Flest fördelar faktiskt. Och det handlar inte om att jag ska bunkra med massa rosa skit bara för att det blir en kille - eller tvärtom. För min del tror jag det handlar mer om att jag vill knyta an så tidigt som möjligt (ja, jag tänker fortsätta förutsätta att allt går bra!), och förstå VEM det är som bor där inne? Jag vet inte, men jag tror att man kan förbereda sig på ett helt annat sätt om man har lite större humm om vem det är som vi...

Jag var tvungen att ringa min chef i söndags för att avslöja min hemlighet. Det är ett lite dumt jobb jag jobbar på, för på två avdelningar får man inte vara (pga kemikalier) och så fort någon slingrar sig från att vara där, eller hjälpa till med ett visst moment förstår alla varför. Ahaaa, hon är gravid! (Det finns ingen annan rimlig orsak till att undvika just de två ställena) Men vi löste det bra. Eftermiddag istället för förmiddag! Jag är otroligt tacksam över det och får därmed sovmorgon varje dag plus en fyradagarsvecka istället för fem långa sega morgnar. Kaffe till mackan på morgonen är INTE lika gott längre. Substitut: te eller oboy.

Nu har jag varit konstant trött i tre veckor. Jag sover en stund på dagen men är ändå snortrött på förmiddagen och kvällen. I övermorgon ska jag tillbaka till jobbet för de sista två veckorna innan skolan börjar och jag känner bara "hur ska jag orka?". Som tur är jobbar jag 2-skift, och så andra veckan behöver jag inte kliva upp i ottan. Men nu veckan som kommer, upp med tuppen klockan 05:00 och jobba mellan 06:15-14:05. Huga. Än så länge har jag inte spytt något i alla fall, det är alltid nåt! Men hur tröttsamt allt ändå känns, och hur ont i magen det än gör, eller den svullna känslan som aldrig släpper försöker jag tänka på att det är inte för ingenting. Jag ville bli gravid. Nu är jag det. En symptomfri graviditet måste ändå vara jobbig på sitt sätt, för nu känner jag ju att det händer saker i min kropp. Så länge jag känner det har jag inga anledningar att oroa mig över något.

Igår var det start för vecka sju och idag fick jag tummen ur och ringde till mvc. Nästa torsdag ska jag dit på hälsoträff och sen om några veckor är det inskrivning. Det känns fortfarande avigt att säga bebis till det som hållet på att gro inne i magen. Men nog allt är det något där! De senaste dagarna har jag mått såhär: trött (måste i princip sova en stund på dagen för att palla med), liiiite lätt illamående, hungrig samt obekväm mättnadskänsla. Min mage känns paniksvullen!!!!!

13,6 % av graviditeten har passerat. Jag är i vecka 6 och mår alldeles förträffligt. Inget illamående eller annat konstigt. Däremot hade jag konstiga tankar igår, vilket jag förmodar är helt normalt. Jag kände inte samma "glädje" i det här som jag gjort de tidigare dagarna. Igår var jag iväg på festligheter (nykter givetvis) och helt ärligt så var det lite skönt att göra andra saker och tänka på andra saker än var som pågår i magen just nu. Samtidigt var det de som var lite skrämmande. Att det var skönt att koppla ifrån graviditetstankarna. Det kan jag göra nu, men inte sen. När det väl finns ett barn med i bilden går det inte att koppla bort det bara för att det skulle kännas skönt.

Hela huvudet känns lite fluffigt. Som att hjärnan dunsar runt på moln. Allt går lite långsammare, jag får tänka efter mer än en gång och på nåt konstigt sätt känns det som att någon annan satt sig vid spakarna. Jag kan tänka tanken: "Kanske borde rensa resten av kantarellerna?" Sen när jag tänker aktivt nästa gång, då sitter jag redan där och har rensat hälften. Märkligt. Men annars är det bara mysigt. Min älskling är verkligen jätteglad över det här, och det gör mig glad. Förstå mig rätt nu, jag är självklart jätteglad själv, men att se någon annan så glad över något som händer i mig är en väldigt annorlunda känsla. "Du måste säga till om det är något! Om du vill ha hjälp eller så!" Haha, i nästa mening "Men du får inte utnyttja det så att du ber mig hämta ved hela vintern!!!". Nej, jag ska försöka inte utnyttja mitt tillstånd. Men helt ärligt. Lite massage kanske? Nån gång? Bara liiiiiiiite!

Har varit betydligt piggare idag och igår än tidigare dagar. Hungern har inte varit lika brutal heller. Däremot gör det svinigt ont i bröstvårtorna. Stämmer mina beräkningar är det dags för vecka 6 imorgon. Bara för att jag vill och kan - imorgon ska jag använda det andra graviditetstestet. Det är ett utgångsdatum på det, 2014 tror jag, och varför låta något ligga och förgås när jag kan använda det nu? Har ju fått ett klart och tydligt plus men jag vill lixom se det igen. :) Nu ska jag borsta min tand och sen hoppa ner i sängen. (Nej, inte bokstavligen talat.. ) Men jag är bra trött och har en spännande bok att börja läsa. Igår beställde jag tre böcker från Adlibris. Ett barn blir till plus två pocketböcker. En av pocketböckerna är Ann Söderlunds På smällen: Från a till bebis. Även om internet innehåller i princip allt och lite till är det ändå roligt att bläddra i riktiga böcker. Det händer inte så ofta nu för tiden faktiskt. Godnatt!

Jag har aldrig tvivlat på att mitt stora hjärta kommer att bli en jättebra pappa. Han är så trygg, stabil och positiv. Trots att han är en bra människa så blir jag fortfarande positivt överaskad när han gång på gång visar sina fina sidor. Han är jätteglad över vad som är på gång. Det märks. Fast han är irriterad över att det heter mvc, som om han inte har något där att göra. Igår köpte han en bok och en tidning till mig och om nätterna när han jobbar sitter han och letar efter information. Jag är så glad att han vill vara så delaktig, även i mina symptom och vad som händer i magen. Han är världens bästa! (Sen kan jag känna lite fjärilar i magen över att han är min och att vi ska få ett barn ihop, det kan lixom inte bli bättre!)

Idag är det prick ett år sedan vi skrev papper på huset. För 1½ år sedan hade jag aldrig trott att vi skulle flytta till ett hus samma år, och för ½ år sedan var jag helt inställd på att fortsätta plugga. Saker och ting kan förändras så fort. Om allt går vägen har jag barn och hus nästa sommar. Det är lite av en dröm som slår in. Min drömvärld ser ut lite såhär: Svenssonliv. 1-3 barn. Mamma och pappa. Husdjur. Fredagsmys. Helger med familjen. Det är väl det jag längtar efter mest, en familj. Vi omformulerar lite, min drömvärld består av familjeliv. Jag tänker jobba för en stabil och trygg plats både för mig, min stora hjärta och våra/vårt barn. Ingen ska någonsin behöva tveka inför vad vi betyder för varandra. DS. (Förkortat dagens symptom). Samma som igår. Det som slår mig är att när jag är kissnödig, då är jag verkligen kissnödig. Samma sak med hunger och trötthet. Det är mycket tydligare och starkare känslor än annars. Så när jag är hungrig vill jag ha mat, riktig mat. Har inte va...

Det finns ett par styckna appar som jag använder just nu. Först och främst: P Tracker Lite. Via den har jag haft någorlunda koll på ägglossning, BIM och fertila dagar. Men nu när den är lite oaktuell har jag gått över/vidare till "Gravid App" och "Graviditet". Båda är typ kalendrar där man kan se vad som händer vecka till vecka. Gravid App har något som jag älskar, statistik. Enligt appen har 11,1 % av graviditeten passerat och jag har cirka 248 dagar kvar till beräknad födelse. Det här med räkna med procent gillar jag, optimisten inom mig vill se hur mycket som har passerat, inte visa hur mycket det är kvar. Och redan 11 %?? Det är ju massor! Över en tiondel. Graviditet däremot har en daglig kalender med lite information varje dag. Gravid App känns skriven av kvinnor för kvinnor. Det finns en flik som heter partner, och det lilla jag läst verkar handla om uppassning till 1000. Graviditet tar knappt upp den andra parten i en graviditet men har däremot mycket an...

Stickan har legat framme hela dagen! Kan knappt ens förstå vad det innebär, ska ett litet rött streck resultera i en bebis om ett gäng månader? Kort sammanfattt, det känns sjukt overkligt! Även om jag är medveten om risken för missfall känns det ändå självklart att förutsätta att det går bra. Symptom: pinknödig, hungrigare och lite lätt orkeslös. Somnade idag mitt på dan en stund.

Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det? Jag inser nu att jag borde läsa på lite mer!! Men i alla fall!!! DET ÄR ETT STARKT PLUS!!!!! och jag är nog i chock!

Inte ett spår så långt ögat kan nå. Efter många om och men vågade jag berätta för min sambo att jag var några dagar över tiden. Han fnissade och tyckte att det var dags för ett test. Så imorgonbitti händer det!

Idag är jag en dag över tiden. Ingen mensvärk, inga bautaboobies på långa vägar. Detta brukar jag alltid känna av innan mens. Men ingenting. Självklart hoppas jag nåt så enormt att det är nånting nu, det är trots allt snart fyra månader sedan spiralen försvann. Å ena sidan känns det som att jag inte ska hoppas för mycket, SOM OM jag kunde styra över det. Vänder man på sidan så KAN JAG INTE påverka något i dagsläget. Är det så är det. Det är en tröstande tanke. Alla förhoppningar gör lixom ingen skillnad. Det är helt klart nånting som fattas, och saknas! :) Det känner jag i alla fall, en längtan.

Livet rullar på. Jag har sommarlov och är tillbaka på jobbet. Idag berättade ytterligare en tjej att hon är gravid! Det är nu totalt fem (vad jag vet!) st som är gravida. Jag räknar nu ner dagarna till söndag, då är det bim igen. Och i vanlig ordning känner jag mig jätteogravid!

Den här månaden blev det inget. Det visade sig tydligt i söndags. Nu är det nya friska tag som gäller, juni börjar om bara någon dag och äl är om cirka 10 dagar. Tänk de djurarter som har chansen en gång per år. Vad träligt om det inte tar sig. Jag behöver ju bara vänta typ 25 dagar mellan gångerna.

Igår träffade jag en tjej som är gravid i vecka 30. Hon har en helt otroligt fin mage och såg verkligen ut att stråla! Hennes lilla skrutt sover, vaknar och bökar runt, sover osv. Den vaknar om det är allt för ljust eller om det är nåt konstigt högt ljud. Den 31 juli är bf för henne. Fint! Tänk om/när!

I och med detta som pågår i detta nu, alla tankar om barn osv, så har jag börjat läsa en hel del på Familjeliv. Läser gärna om andras plussande, symptomletande och allmänna känslor. Men en sak som slår mig, vad extremt nojjiga vissa är. "Hej, jag har ont i lilltån, är jag gravid?" Och frågar det rakt ut i ett forum, utan någon som helst bakgrundsfakta eller liknande. Det verkar som att en del hajar till vid minsta lilla grej, och vill så innerligt ha barn (och ett plus) så att de blir helt övertygade om att det faktiskt är nåt på g. En del andra skriver: "Jag har molande värk, ömma bröst, pinkar ofta, ostabil känslomässigt etc". Då kanske det är mer lagom att ställa frågan. Men, har man längtar och väntat och hoppas på att det ska hända, kanske är inne på sjunde försöket kan jag i min vildaste fantasi förstå att man tokletar symptom. Har även läst att många tester sig väldigt tidigt, många dagar före BIM. Dock får en del ett pluss på det, men många testar negativt...

Nu till lite svammel om längtan. Det går verkligen upp och ner. Det har varit upp senaste tiden men igår när jag tänkte på saken kunde jag inte hitta orsaken till varför jag längtar. För att alla andra verkar tycka att det är så mysigt? För att det är livets naturliga gång? För att jag känner att jag "saknar" något/någon. För att jag vill skapa ett nytt liv tillsammans med den jag älskar? Jag vet inte svaret faktiskt. Varför längtar man efter barn? Jag känner delvis såhär: det är nästa naturliga steg, både i livet och i våran relation. Jag är helt övertygad om att han kommer att bli en helt fantastisk pappa, och den biologiska klockan tickar. På något sätt känns det som att det är dethär som ska hända, utan att det är något jag själv valt. (Man kan välja att inte skaffa barn, men då jag inte är en sådan person är det inget jag aktivt val). Det ska hända när det ska hända och jag vill att det ska hända. Frågan är när? Som om det är en del av hjärnan som är inprogrammerad på ...

Jag och alla andra som nu håller koll på detta går nu och febrilt letar efter symptom. Mår jag inte lite illa? Metallsmak i munnen? Ömma bröst? Känningar i livmodern (nej jag kommer inte kalla det för tjejmagen) eller yrsel? Nej jag mår väl bra, har haft några skumma grejer där nere, yr är jag rätt ofta ändå och den enda smak jag känner i munnen är kaffe. Jag tänker på alla som försökt flera år. Varje månad detsamma. Räkna ner dagar, känna efter om symptom och sen få ett minus. Huga. Nu är allt bara nytt för mig och jag tar det lite som det kommer, försöker i alla fall.

10 dagar kvar till BIM! Vaddå BIM? Jag visste inte vad det var förrän häromdagen. Beräknad icke mens. Idag är det BMI-10. Tre dagar efter är det BMI +3. Andra förkortningar som är bra att veta vad de betyder: MF: missfall MA: missed abortion ÄL: ägglossning

Har inhandlat detta som första steg! Bra att ha hemma, och dumsnål som jag är har jag tittar runt lite och kollat priser. 115 kr för två test verkar vara hyfsat pris. I alla fall om man jämför med andra apotek och Coop.

Idag ramlade jag över ytterligare en gammal vän som är gravid. Visserligen med hennes andra barn, men det påminner mig om att det skulle kunna vara jag nästa gång. Tänk om!

Jag läste någonstans någongång att ett barn kostar mycket pengar. Det köper jag. Men hur mycket är mycket pengar? Man kan välja att köpa en buggaboo, men man kan även köpa en bättre begagnad barnvagn på Blocket. Man kan välja att köpa alla kläder helt nya på polarn och pyret, men även där finns det alternativ. Igår var jag och min mister inne på EM för att spana köksbord. Vi fann inget, men jag stod och gluttade på alla barnsaker de har. Fina spjälsängar och fina skötbord. Fina barbapappamobiler (alltså inte en sådan man ringer med) och fina sängkläder. Nog fan kan man göra det dyrt för sig, om man vill. Eftersom jag är en dumsnål människa kommer jag inte vara en sådan som lägger miljontals kronor på mitt barn. Delvis för att jag inte har de pengarna, men även om jag hade så tror och hoppas jag, att jag hade varit lite kritisk. Min syster sa "det kommer bli den mest bortskämda ungen"! Och hon har en poäng. Det kommer säkerligen många saker i form av gåvor till en liten knot...

Idag var det dags för besiktning av bilen. Det gick.. åt helsike! ALLA bromsrör måste bytas, och efter konsultation med mekanikern skulle det kosta runt 5000. Då snackar vi om en bil som är värd kanske 8000. Eftersom den inte kommer att bli "friskare" känner jag att det är dags att byta. Och eftersom vi planerar barn känns det ovärt att skaffa en till liten bil. (har en clio i dagsläget). Har pratat med min sambo och vi är rörande överens om en liten kombi i storlek med V50. Plats för hund, prylar, barnvagn och sånt. Nej, bättre rusta sig nu med en ordentlig bil istället för att köra smått. Dagens lite större bilar behöver inte automatiskt vara billigare i drift än en äldre liten bil.

Jag läser allt som jag kommer över. Idag köpte jag den här tidningen, det var några rubriker som fångade mitt intresse. (ekonomi och var tog det sociala livet vägen). Btw, bebismagar är bland det finaste som finns. Eller nej vänta, min älskade älskling är det finaste som finns. Eller båda! Jag är hursom så tacksam att jag har honom!

En vanlig morgon. Jag vaknar, går på toaletten, klär på mig och går sedan ner till hunden som gärna vill ut och morgonpinka. Ibland sätter jag på kaffet så att det är klart tills när jag kommer in igen. Frukosten kan bli rätt utdragen, allt från 15 minuter till tre timmar. Under tiden får hunden mat och så fort jag tar mig ut soffan/stolen går vi ut på en promenad. Väl hemma igen brukar jag göra något. Städa, plugga, pyssla etc. Såhär ser de flesta av mina morgnar ut. Undrar hur de kommer se ut sen? Nu är det nerskrivet och snart sparat, så "sen" kan jag gå tillbaka och läsa det här.

Fick mens idag. Det var väntat. Kan nu se fertila perioder och ägglossning på P Tracker (är medveten om att det kanske inte stämmer exakt men ändå!) så om två veckor är det dags för trying to making baby!

Jag har börjat äta folsyra! Det sägs vara bra för att förhindra missbildningar och vad jag läst, definitivt något som redan gravida ordineras. Köpte en förpackning på apoteket för 65 kr. 1 tablett innehåller 500 mikrogram. Nu ska jag bara komma ihåg och ta dem bara. Vänder man på steken så är det nog inte så svårt, med tanke på att jag tänker på det här typ fem gånger i timmen nu. Annat jag gör för att hjälpa till att det ska hända: appen P Tracker samt att undvika alkohol. Det är ok då/om jag har mens, men annars tänkte jag avstå i största möjliga mån. P Tracker är nåt jag rekommenderar. Man kan se när man är fertil, spara symptom och när man hade sex samt ha stenkoll på mensen. Min har alltid varit regelbunden hittills. Enda grejen nu är att jag minns inte den senaste röda veckan. Var det före påsk tro?

Nu är det en lång promenad i skogen som gäller för mig och hunden. Eftersom det är kalasväder och varmt blir det hyfsat lättklätt och solbrillor på!

Första seriösa inlägget dårå. Idag var jag hos barnmorskan och drog ut den spiral som nu suttit i fem år. Det var pirrigt faktiskt! Det var en pärs att sätta in den, och jag har under fem års tid gått och oroat mig för den dagen då jag måste åtgärda den, antingen ta ut eller byta. Tack och lov fick jag dra ut den och gå därifrån utan! Vi pratade lite allmänt om vad som händer och sker just nu. Vad jag kan tänka på, och vad jag inte borde tänka på lika mycket. För hur mycket jag än vill att det ska hända rätt omgående, är det inget jag kan fullt ut styra själv. Det enda jag KAN göra är att ha sex, inte röka, snusa eller dricka annat än den veckan jag har mens och i förebyggande syfte har jag börjat äta folsyra. Hon var himla mysig och jag kommer definitivt försöka gå till henne i framtiden när det väl är dags för det. Jag är förbi det stora hindret med andra ord, nu är det bara att tuta och köra. Om jag fick bestämma själv skulle jag nog föredra att ett barn kommer under det andra k...

Hallå! Första inlägget i en ny blogg som jag hoppas kommer att vara välskriven och fylld med diverse graviditetsprat. OM någon helt random människa skulle komma förbi här och undra vem jag är, så här kommer en kort resume: Jag är 25 år gammal och bor i ett litet rött hus någonstans i Västra Götaland. Sedan ett gäng år tillbaka hänger jag ihop med den finaste och bästa, som i den här bloggen kommer att kallas för han, kort och gott. Jag läser på en högskola, älskar att stöka runt hemma (pyssla, inreda, renovera, baka, trädgård etc) men värdesätter mina närmsta högt. (Vilka som är mina närmsta kanske kommer att diskuteras vidare i ett senare inlägg.) Jag har flyttat runt en del, men känner nu att jag har landat, både geografiskt sett, men även med livet i sig. Jag är tillsammans med någon som jag älskar, känner mig lugn och stabil och trivs förjäkla bra med det som händer och sker just nu.. Den här bloggen kommer att handlar om våran önskan om att bli med barn. Kanske lite husprat ...